torsdag 7 maj 2015

Vikt eller hälsa?

Oj! Insåg inte att det var såå länge sen jag skrev ett blogginlägg här...! Men NU kommer ett iallafall!
Som jag skrev sist så försöker jag mest att bara överleva just nu. Jag har börjat jobba 10 timmar i veckan och det känns väl ganska bra... eller... det är på gott och ont! Det är bra att få lite mer rutiner och liksom "komma igång", men attans vad trött jag är...!

Jag har länge tänkt att jag ska gå igenom mina anteckningar om min vikt och hälsa som jag har skrivit under flera år, och idag - äntligen - fick jag tummen ur... ja, ni vet vad... och tog fram dem!
För att få lugn och ro att gå igenom dem så tog jag med dem ut till mitt älskade Da House när jag ändå skulle dit och meditera, och efter meditationen kokade jag mig en stor kopp kaffe och satte mig i soffan för att gå igenom de senaste åren av mitt liv vad gäller vikt och hälsa.
Det var här jag satt! :o)

De anteckningar jag gick igenom var från januari 2008 till nutid, så det var rätt mycket som ni förstår! Men jag ska försöka sammanfatta det viktigaste så kortfattat jag kan! 

Redan innan 2008 kämpade jag med min vikt, men jag var iallafall oförskämt frisk! Eller jag trodde det iallafall eftersom jag inte upplevde några direkta symptom! Men en sjukdom kan ta lång tid att utveckla, så innan man fattar att man har den så har man nog varit sjuk rätt länge - egentligen..!
Trött hade jag ju varit i många, långa år, men skyllde på att jag var 5-barnsmamma med allt vad det innebär, men sanningen är nog att det var ohälsa på gång fast jag inte fattade det!

I januari 2008 fick jag komma till Skogsgläntans Rehab i Särna, Norra Dalarna. Jag var ordentligt överviktig och hade ganska nyligen blivit diagnosticerad med knölstruma och hade även börjat få "konstiga hjärtrusningar" som 2009 (tror jag det var) visade sig vara nån form av hjärtfel. Exakt vad vet inte läkarna riktigt.. Det jag fick höra var: "Vi vet inte VAD du har för hjärtfel, inte VARFÖR du har fått det, men vad det än är så är du för ung för att ha det"! Hmmm.... Men ena hjärtkammaren var förstorad och hjärtat slog på alla sätt utom som det skulle...! (Men nu har jag läkt mitt hjärta och slutat med medicinerna!)

Under de 18 månader som jag var inskriven på Skogsgläntans Rehab (bodde där först i 4 veckor och sen ytterligare 3 helger under den tiden) så gick jag ner 12,1 kilo! Mot slutet av den tiden övergav jag också "tallriksmodellen" mot min vegetariska variant av LCHF, vilket var det som tog bort de sista ca 4 kilona efter att ha stått och stampat på en "platå" ett tag. 

Under de 3½ åren jag levde på LCHF gick jag tyvärr bara ner 6 kilo (d v s ytterligare 2 kilo efter jag avslutat på Skogsgläntans Rehab) och jag började kalla mig "Weight loss resistant". *Suck* :-(

MEN: Så började jag med 5:2-dieten den 30 mars 2013. Jag hade då gått upp nästan alla kilon igen (utom 2,3 kilo) och mådde inte särskilt bra...!
På de dryga 1 år och 7 månader som jag höll på med periodisk fasta gick jag ner 12,9 kilo(!) fast inte bara rakt av, utan lite ner, lite upp, lite ner, lite upp, men åtminstone mer ner än upp!

Som jag skrev i förra blogginlägget så började jag gå upp i vikt direkt jag slutade med periodisk fasta (varför jag slutade kan du läsa om HÄR), och på 5 månader gick jag upp hela 13,7 kilo; alltså 8 hekto mer än jag gick ner på 1 år och 7 månader med periodisk fasta!! Men sen har det stannat av verkar det som, för sen dess och till idag (ca 3 veckor) så har jag "bara" gått upp 4 hekto... Men det här betyder att jag bara har 1,1 kilo kvar tills jag väger lika mycket som när jag först kom till Skogsgläntan! *Suck* :-( 

Jag behöver väl inte berätta att det känns hopplöst!?! Om periodisk fasta hittills varit det enda som faktiskt både fått mig att gå ner i vikt OCH varit ett sätt att äta på som jag trivts med, och det inte är bra för min hälsa att leva så... vad ska jag då göra? Det känns som att jag måste välja mellan att gå ner i vikt ELLER äta nyttig mat - för det är ju faktiskt inte så att jag går upp i vikt av att äta mackor, godis eller chips! Sen jag slutade med 5:2 har jag fokuserat på att få i mig så näringstät mat som möjligt utan att kaloribegränsa mig, men det funkar ju helt klart inte! :-( Men jag känner att min kropp SKRIKER efter näring!

Men jag tror att jag vet varför det är så här! Eller rättare sagt: Jag är säker på vad det beror på: Struman! När sköldkörteln är underaktiv (och jag har de flesta tecken på att det är så!) så blir det näst intill omöjligt att gå ner i vikt! Så prio 1 är att fixa sköldkörteln! Och jag jobbar på det! Men det skriver jag mer om i ett annat blogginlägg, för nu är det här inlägget tillräckligt långt!

Tack för att du orkat läsa ända hit! ♥

Anneli.

Inga kommentarer: